Det är när man sitter så här i sin ensamhet som man tänker som mest och som bäst. Och oftast går min tankar till min älskade pojkvän, min sambo, min fästman. Det sistnämnda låter helt sjukt, men oxå helt underbart. Jag kan fortfarande inte förstå hur jag kunde få en sån underbar person i mitt liv. Jag trodde aldrig att såna som du fanns. Bara i dom underbaraste prinsessagor och i kärleksfilmerna som man bara vill hoppa in i och uppleva själv. Men så kom du bara där den där natten. Satt dig på backen bredvid mig o min bästa vän. Spelade lite apa för oss och var bara så oerhört charmig. Dagen efter när jag vaknade upp med dig vid min sida log jag. Och sedan dess har jag inte slutat le. Du var och är något speciellt, något unikt. Något jag aldrig någonsin upplevt innan. Varje dag ger du mig värme, du påminner mig ständigt om hur underbart det är att älska någon. Så som du behandlar mig har jag aldrig innan blivit behandlad. Du älskar mig. Och jag kan inte med ord beskriva min kärlek för dig. Du är den där stora kärleken som man ofta trånar efter innan man hittat den, om man ens gör det. Du ger mig allt jag någonsin velat ha. Du ger mig mer än så. Det är med dig jag vill leva. Det är dig jag vill gifta mig med och skaffa familj med. Det är med dig jag vill uppleva allt. När jag ser ditt leende blir jag helt varm i kroppen och jag påminns om första kvällen tillsammans och jag vet att jag funnit min stora kärlek. Jag älskar dig Johan. Älskar dig så oerhört mycket. Du och jag älskling, ment to be.