Första kvällen du kom och satt dig bredvid mig kände jag direkt att du va något speciellt. Du hade den där charmen, den där personligheten. Du va rolig, omtänksam och väldigt go som person. Jag föll pladask utan att ens hinna med själv. Den första kyssen va underbar. Den första natten va mer än underbar. Från första kvällen gick jag ständigt med ett leende på mina läppar, tack vare dig! Från och med då fanns det ingen annan i huvudet på mig. Jag pratade om dig hela tiden, tänkte på dig.. ville träffa dig mer, känna din varma underbara kropp.. dina kyssar.. se ditt vackra leende och dina tindrande ögon. Och ju mer jag fick träffa dig ju mer föll jag. Jag blev kär. Jag fick en känsla i kroppen jag inte riktigt kände igen. Jag va inte bara kär, du gav mig så mycket. Jag trodde allt bara va en dröm. Allt va bara för bra för att vara sant. När som helst skulle jag vakna upp. Vakna upp och inse att världen inte är så där bra. Det finns inte killar som dig. Men tydligen. Så här, mer än ett år senare är vi tillsammans och bor tillsammans. Har ett liv tillsammans. Och vem ska jag tacka för att jag fick träffa någon som dig? Det finns verkligen ingen som du älskling. Dom känslorna jag har för dig är så oerhört starka. Min kärlek för dig kommer aldrig slockna.

Jag saknar dig älskling. Jag längtar otroligt mycket tills du finns bredvid mig igen. Men snart. Snart kramas vi igen. Känner varandras värme och jag kan åter igen tala om för dig hur mycket jag älskar dig.


Imorgon är det en lite speciell dag. Vår dag.