Saknar "hemma" så galet mycket.
Vännerna, familjen..mamma! Stan, sköna promenader, alla fester, gemenskapen, mina gamla arbetskamrater, närheten till allt. Gud vad jag saknar allt. Speciellt när jag sitter hemma i min ensamhet och har hur mycket tid som helst till att tänka och fundera på livet.

Insett att jag inte är mig själv till 100% längre. Tappat allt i stort sett. Varför vet jag inte. Jag har inte samma glöd längre. Bryr mig knappt om vad jag har på mig, hur jag ser ut. Jag orkar inte göra nånting, hitta på saker. Hur kunde det bli så? Jag som alltid vart så mån om hur jag ser ut, och tråkigt är det sista jag velat ha förr.. saker skulle ske HELA tiden. Skulle mina närmaste smygkika på mig i min nuvarande vardag skulle ni inte känna igen mig. Ni skulle säga att jag är grå o tråkig. Instängd i ett skal på något sätt. Jag mår absolut inte dåligt på nåt sätt, jag lever med den underbaraste människan på denna jord. Men nånting fattas (?) Känner saknad. Jag bara lämnade allt?


Nu ska jag göra nåt idiotiskt.. Sätta ihop min gamla dator och kolla in alla gamla bilder m.m.. Har ni tur kommer det kanske in lite bilder här senare.. vem vet :)



Härnösand!!! Love ya!!!